DGSK bad vort svenske medlem,Anita Aronsson, om at skrive lidt omkring Amerikansk Gordon Setter Klubs årlige hovedprøve, som hun deltog i først i november 2007. Anita kvitterede fluks med vedlagte artikel samt en række flotte billeder taget af Hans Strifors. Vi siger tak til Anita og Hans for veludført gerning
Gordon Setter Club of America National Championships and Field trials 2007
av Anita Aronsson
I början av november avhöll Gordon Setter Club of America (GSCA) sitt trettonde National Championships and Field trials för gordonsetter på Cloverdale Farm utanför Danville i södra Virginia. Tävlingen tillägnades minnet av Dr. Joel Morris, med kennelnamnet Belmor, som från tidigt 1960-tal var en av de ledande uppfödarna av jaktgordons i USA.
Amerikanska och skandinaviska jaktprov skiljer sig åt i flera avseenden. Med undantag av unghundsproven (puppy och derby stakes) är domare, övriga funktionärer och hundförare beridna. Tävlingar där deltagare går till fots (walking trials) har generellt låg status.
På väg till dagens första start Foto Hans Strifors
Amerikanska gordonsettrars uppgift är att söka och ta stånd, men sedan går föraren förbi hunden och får själv fågeln på vingarna! På flertalet jaktprov avlossas enbart skott i luften, och därför krävs sällan apportering. Viltet, vanligtvis quail, sätts ut inför varje släpp. Då fåglarna placeras i buskvegetationen i fältens kanter och hundarna från start dirigeras dit blir marktäckningen därefter.
Utsikt Foto Hans Strifors
Majoriteten av gordonsettrarna utbildas och förs av professionella tränare, men det är inte ovanligt att ägare själva för sina unghundar. Vissa jaktprov är öppna enbart för amatörer. Hund som erövrat jaktchampionat med professionell förare får titeln Field Champion (FC), medan hund som uppnått championat med amatör benämns Amateur Field Champion (AFC). Den gordonsetter som vinner GSCAs National Championship med professionell förare tituleras National Field Champion (NFC), medan segraren i amatörtävlingen kallas National Amateur Field Champion (NAFC),
Under två dagar följde jag det prestigefyllda National Championship för professionella förare. Provet som hade 36 startande dömdes av två domare. Alla hundar gick på samma mark. Varje tävlande fick ett släpp på 45 minuter, förutsatt att hunden inte begick någon diskvalificerande försyndelse. Förarna hade under provet var sin medhjälpare (scout) vars uppgift var att finna hundar som försvunnit ur synhåll. När starten gått följde bakom domarparet en markledare (marshall) som förhindrade att beridna åskådare (gallery) och ”the gallery wagon” (traktordragen vagn med åskådare) interfererade med hundarnas sök.
När blir det vår tur att tävla Foto Hans Strifors
Den första dagen var förhållandena svåra för hundarna med drygt tjugo plusgrader och helt vindstilla. Följande dag bjöd på bättre vittringsförhållanden. Det var inte alltid lätt att följa hundarna som försvann i de knastertorra oskördade sojafältens kantzoner. Förutom på grusvägarna som genomkorsade terrängen var det främst på de skördade majsfälten som hundarnas aktion, fart och stil gick att bedöma. Många hundar hade en föga tilltalande galoppaktion, och de skulle sannolikt inte klara konkurrensen med skandinaviska stjärnor när det gäller fart och stil. Däremot imponerade hundarnas stabila mentalitet. Förhoppningsvis nedärver den senaste tidens amerikanska importer till Skandinavien denna viktiga egenskap till våra hundar.
Starten Foto Hans Strifors
Efter två dagars tävlande korades sjuårige FC/AFC Sandy Creek Skedaddle ”Rebel” (FC/AFC The Gunrunner x Milomix Jane) som segrare, och han kan därmed till sina övriga titlar även foga National Field Champion (NFC).
Prizes Foto Hans Strifors
Resultatet av National Championship för professionella förare:
1. FC/AFC Sandy Creek Skedaddle. Ägare Ken Kohles, förare Jim Heckert
2. FC Tomar’s Renegade Crackerjack ”Crackers”. Ägare Anne Boyd, förare Trena Cardwell
3. Wynd Dancer Tenasscity ”Pudgey”. Ägare Becky & Dan Voss, förare Trena Cardwell
4. FC Highplains Drifter “Drifter”. Ägare Sandra Chapman & Richard Trimmer, förare Jesse Chapman.